Några politiskt inkorrekta tankar

Befrielsen av Irak saknar helt betydelse eftersom USA och Storbritannien skall ha ljugit om Saddam Husseins massförstörelsevapen. En berättigad fråga är vad som hade hänt om man istället angett just befrielsen som huvudorsak, hade det gjort någon skillnad? Befrielsen är en skröna eftersom några anser att det var ett brott mot folkrätten. Experter i internationell rätt må tvista i saken, i vissa läger är retoriken trots allt viktigare än miljoner människors liv och
leverne.

Efter det att ett antal amerikanska militärpoliser fått totalt hjärnsläpp och hängivit sig åt sanslösa orgier av tortyr och våldtäckt mot fångarna på Abu Ghraib-fängelset för ett par år sedan har alliansens närvaro i Irak liknats med Saddam Husseins decennier av terror och folkmord. Någon politisk analys av varför Iraks regering gör ett sådant uttalande och varför Vita huset knappt kommenterar uttalandet från sin allierade erbjuds inte av media. Man tar in orden, i alla dess fullständiga brist på proportioner, och sällar dem till de andra besvärjelserna.

Ingen har heller kopplat samman de extrema reaktionerna på Muhammed-bilderna runt om i världen med den folkmördande terrorismen i Irak. Att det skulle vara samma funktioner som ligger bakom får uppenbarligen inte vara sant eftersom motståndets verkliga mening då skulle bli uppenbar. Priset för politisk korrekthet och ideologisk prestige blir den omvända rasismen. Istället för att peka ut de fåtaliga förövarna låter man bilan falla över en miljard muslimer.

Om man utgår ifrån att oljan i princip är den enda orsaken till mellanösterkonflikten, är det då så märkligt egentligen? Att idag känna indignation över civilisationens beroende av olja är inte bara hyckleri, det är farligt kontraproduktivt. Oljan tappar nu betydelse som jordens smörjmedel, inte därför att vi tror det eller därför att vi säger det, utan därför att oljan kommer att ta slut, dess dagar är räknade. Det här är en utveckling som kommer att gå snabbare än vad vi idag anar därför att incitamentet är hålet i vår plånbok, din och min och grannens. Samhällets dynamik kommer att bli den avgörande faktorn för hur vi kommer att klara den omställningen och gissa vilken nation som kommer att klara det bäst.

Globaliseringen rusar vidare i allt snabbare takt. Min barndoms blomsterprydda och långhåriga vision om en enad värld står för dörren, inte som man då tänkt sig, utan kanske mer i George Lucas anda, som en ”intraplanitär federation”, en tanke från samma epok. Synd bara att frihetsbegreppet, tron på demokrati och fri marknad blivit ett globalt Stockholmssyndrom. Man antas visa tålamod med måndagsexemplar, idén om den fria människan är inte mer än 200 år äldre än oljans revolution, blott ett ögonblick i människans historia.

Om 50 år kommer våra barn och barnbarn fråga sig vad proppen bestod i och några kommer nog fortfarande förbanna att historien till sist, när allt kom omkring, gav George W Bush och Tony Blair rätt i sin aktion mot diktaturen Irak. Det var farligt, stundtals vansinnigt, ofta hemskt, alltid politiskt inkorrekt, men till sist, med facit i hand kom det ändå ner till en fråga om perception.

KOMMENTERA ()