Livet på Captus

Det är alltid roligt att få respons på sitt arbete, att få veta att det man skriver faktiskt når ut till människor. Genom arbetet med Captus har vi fått mycket positiv feedback från den frihetliga sfären. Vissa människor är villiga att gå långt för att berömma ens skrivande, som när en representant för en statlig myndighet ringde upp mig sent på natten efter en ledarkrönika i SvD och förklarade att den myndighet där han själv hade ett toppjobb borde läggas ned.

Andra anstränger sig för att anmärka på en. Walter Sturesson får många läsarbrev när han skriver artiklar i en av de större amerikanska nättidningarna. Han hade dock aldrig förväntat sig en lång, dryg och personlig utskällning – på tyska.

Vi lägger mycket tid på att leta efter de pressklipp vi får och är tacksamma när folk hjälper oss hitta dem. Det tillhör inte det vanliga att vi hittar pressklipp för att någon familjemedlem upprörs så mycket av innehållet i en artikel att de slänger tidningen på golvet – men det har hänt!

De bästa pressklippen är förstås inte dem man själv skriver, utan när någon utomstående journalist eller skribent lyfter fram ens arbete. Det var genom att medförfatta en rapport om den politiska snedvridningen av Svenska För Invandrare som Patrik M Andersson på Expressens nyhetssida blev utnämnd till forskare – den enda forskaren utan ett enda akademisk poäng, skall understrykas.

Ett av de mer underhållande pressklippen var en lång artikel av en viss Astrid Boman (i vänstertidningen Blaskan) med titeln ”Forskare som lobbyister?”. Artikeln går i detalj (om än med många fel) igenom mitt eget, min brors och Tomas Brandbergs liv och misstänker oss för att vara CIA agenter: “CIA-sponsrade eller inte så är dessa herrar tragiska. Och mina vänner och kamrater: Se upp lite extra när ni ser deras underskrifter på forskningsrapporterna!”

Det är väl när vänstern tror att man är CIA-agent som man vet att man är på rätt väg!

KOMMENTERA ()