Sverige förblir nog Sverige ett tag till

Glädjande nog lever vi i en tid då kommunikationerna blir allt bättre. På bara ett par generationer har det på ett dramatiskt sätt blivit avsevärt lättare att transportera varor, människor och inte minst information. Även kulturella impulser av allehanda slag sköljer som vågor över hela världen. Mot bakgrund av detta kan indelningen av världen i länder tyckas anakronistisk och bland snobbiga liberaler och snobbiga socialister talar man gärna om en värld utan gränser, utan nationalstater.

I EU:s grundarstater har den politiska eliten länge fantiserat om en europeisk identitet och i Sverige har man tidvis jobbat hårt med att fasa ut det svenska till förmån för en snömosig världsidentitet. (Paradoxalt nog har denna söta tanke blivit något mycket ”svenskt”.) Att över huvud taget yttra att man är för ett bevarande av Sverige som nation klingar lite politiskt inkorrekt, hur självklart det än borde vara. I det nationalistiska lägret har man sålunda fått för sig att Sverige som nationalstat är hotat, att vår nationella identitet håller på att svepas bort av EU, invandrare och amerikansk skräpkultur.

Men jag hävdar att nationalstaten, inte minst den svenska, är en både solid och väl fungerande konstruktion. Det är inom den västerländska nationalstaten som demokratin, rättsstaten och en fungerande kapitalism har grundats och utvecklats. Det går inte att sätta sig runt ett bord och stifta lagar för hela världen, däremot tillåter nationalstatskonceptet att man med hyfsat demokratiska metoder resonerar sig fram till vad som är okej och vad som inte är det inom landets gränser. En fungerande nationalstat förefaller också underlätta för ett socialt kontrakt i samhället, att man i någon mån följer lagarna och inte jävlas med varandra i onödan.

Anledningen till att detta koncept är så funktionellt är att det råkar vara djupt rotat i vår identitet att vi är just svenskar. Det räcker med att vi stöter på folk från våra kulturellt närstående grannländer så känner vi oss som om vi var klädda i gult och blått från topp till tå. I all vänskaplighet börjar man snart diskutera i termer av ”ni norrmän” och ”vi svenskar”. Intressant nog bekräftar också samarbetet inom Europeiska Unionen respektive lands nationella identitet. EU:s mäktigaste institution är ministerrådet och där beslutar medlemsländernas regeringar. Även arbetet i kommissionen och parlamentet präglas ofta av nationella intressen.

Hur gå det då när en nation ”översvämmas” med utbölingar från andra länder? Lustigt nog visar det sig att den demokratiska nationalstaten hanterar minoriteter relativt väl. Som nykomling följer man lagen och erövrar med tiden en plats i samhället och demokratiskt inflytande. Det finns också gott om exempel på hur olika kulturer samexisterar fredligt inom nationalstaten ramar. Däremot har det visat sig att länder utan en tydlig nationell majoritet påfallande ofta är politiskt instabila och där kan omfattande migration rubba den politiska balansen och orsaka problem. Detta innebär inte att man ska börja rita om kartor eller etniskt rensa blandade länder. Däremot kan teorin om nationalstatens förträfflighet delvis förklara varför många etniskt heterogena samhällsbyggen i till exempel Afrika är bräckliga eller direkt disfunktionella.

Även på den internationella arenan är det nationer och deras regeringar som sätter agendan. Hotet om en ”civilisationernas kamp” har visat sig vara överdrivet och i världspolitiken är det för det mesta regeringar som träter och förhandlar med varandra. Vad annars?

Sverige kommer alltså att fortsätta att vara nationalstaten Sverige under överskådlig tid. Det spelar inte så stor roll att Sverigedemokrater och EU-motståndare låtsas att den är hotad eller att kultursnobbarna vill avskaffa den. Men att nationalstaten är värd att bevara innebär inte att man måste förvandla den till ett museum. Öppenhet inför omvärlden innebär stora ekonomiska fördelar och vi tar inte direkt skada av den kulturella pluralism som vi får på köpet. Och skulle samhället om hundra år ha förändrats så må det faktiskt vara hänt. Vem har sagt att det är perfekt just idag?

KOMMENTERA ()