Kommandojämställdhet hotar demokratin

Med anledning av den ”ökande sexualiseringen i media” ska tryckfriheten inskränkas. Det förklarade statsminister Göra Persson nyligen på S-kvinnornas kongress. En ny myndighet ska inrättas för att bevaka jämställdheten i landet. Ett projekt lett av Socialdepartementet kallat FLICKA hängde nyligen ut en rad medieprofiler vars brott var att de inte hade anpassat sig till den socialdemokratiska synen på jämställdhet.

Dessa människor hade i sina massmediala organ innehåll som uppfattades som icke-jämställt. Definitionen av jämställdhet springer ur Roks och Eva Lundgrens ideologi, som ytterst finansieras av staten.

Vad Göran Persson ägnar sig åt är röstfiske, av värsta sort. Att Göran Persson är rädd för att förlora makten är knappast någon nyhet. Olika väljargrupper, inte minst kvinnor, sviker nu socialdemokratin för borgerligheten och i vissa fall för FI. Talet om att inskränka tryckfriheten är ett försök att med en minst sagt extrem lösning vinna tillbaka denna grupp.

Göran Perssons attityd till det som han beskriver som ”ökad sexualisering” är mycket typiskt för socialdemokratin. När Göran Persson säger att han vill ta avstånd så blir det per automatik; alla ska ta avstånd. Tycker partiet att någonting är olämpligt så är det naturligtvis olämpligt för alla. Med detta förhållningssätt har socialdemokraterna i decennier skaffat sig mer och mer inflytande över medborgarnas vardag. Nu hotas våra mest grundläggande friheter till följd av radikalfeminism och socialdemokratisk maktfullkomlighet.

Maktfullkomligheten skyr uppenbarligen inga gränser, nästintill ingen fråga undgår politisk styrning. Inte ens vad människor säger och publicerar.

Under föregående århundrade var sådant som yttrande- och tryckfrihet något som mängder av människor blödde för. Under våren såg vi hur demonstranter i Ukraina kämpade med krav på just dessa friheter. Parallellen kan tyckas långsökt, men ytterst handlar det om att människor ska vara fria att läsa och uttrycka vad de själva vill. Sådana friheter är Göran Persson utan betänkligheter beredd att inskränka för att gynna politiskt korrekta strömningar och radikalfeminism.

Det öppna förakt för individen och övertron på en stark konfliktformulering som radikalfeminismen står för kan tveklöst liknas vid marxismens kamp mellan bourgeoisien och proletariatet, eller nazismens anti-judiska agitation. Det handlar i samtliga fall om att samhället delas in i stora kollektiv som befinner sig i en konstant konflikt med varandra, där den ena parten per definition är god och den andra ond. Ur sådana synsätt skapas inte ett bra samhälle.

Mina åsikter får säkerligen en del feminister att gå i taket, men läs radikalfeministernas debattartiklar och manifest, och lyssna på vad de säger. Deras tankesätt, och all radikalfeministisk retorik, bottnar i att män per definition utgör en fiende, att de är samhällets förtryckare och dem som omöjliggör jämlikhet mellan könen. Vem har glömt Roks-ordförandens uttalande ”Män är djur”? Jens Orback som är ansvarigt statsråd för jämställdhetsfrågor har gett fortsatt stöd åt kvinnan som fällde orden. Jämställdhetsministern tycks inte ha begripit innebörden av dessa hatfyllda ord.

För att främja denna ideologi av tvång och manshat talade Göran Persson om att tryckfriheten skulle inskränkas. Undrar om publicister och redaktörer i sådana fall kommer att vandra samma väg som Åke Green.

Vad människor behöver är inte politiska pekpinnar. Vi är fullt kapabla att själva avgöra vilken tidning vi vill köpa och vad vi vill se på TV. Det är tragiskt att ett sådant konstaterande måste göras i Sverige 2005.

KOMMENTERA ()